Historik
Starten
Trots att Föreningen för Grafisk Konst (FfGK) har verkat ända sedan 1887 så har föreningen länge varit en av den svenska konstens doldisar. Alltifrån starten har föreningen aktivt verkat för att stödja den grafiska konsten och de konstnärer som valt att arbeta med grafik. Inte minst gäller det, speciellt under senare decennier, åtskilliga yngre konstnärer som genom FfGK fått ett första officiellt erkännande, och dessutom ett värdefullt ekonomiskt stöd i samband med att deras grafiska blad har utgivits i någon av föreningens årliga grafikportföljer.
Årsberättelsen för 1887 års verksamhet inleddes sålunda:
”På inbjudning af Herrar Intendenten G.Upmark, Intendenten A.T.Gellerstedt, M.Dr. M.Sondén, Artisten R.Haglund, Ingeniör G.Lamm och Amanuensen E.Folcker sammanträdde i Nationalmuseum onsdagen den 4 Maj 1887 ett antal personer för öfverläggning om bildande af en förening med uppgift att verka för kännedom om och utvecklingen af de grafiska konsterna samt utgöra ett samband mellan för dessa konster intresserade personer. Erkännande gagneligheten och behofvet af en dylik sammanslutning konstituerade sig de närvarande till: Föreningen för Grafisk Konst.”
Vid detta första möte beslöts bland annat att föreningen varje år skulle ge ut en portfölj med minst fem grafiska blad, samt vid enstaka tillfällen även s.k. extrablad i stort format. Bland de första konstnärer som redan från start bidrog med blad till föreningens portföljer märks Anders Zorn, Carl Larsson och Axel Herman Hägg. Under föreningens första 50 år möter vi dessutom konstnärsnamn som Yngve Berg, Ferdinand Boberg, Stig Borglind, Bertil Bull Hedlund, Albert Engström, prins Eugen, Axel Fridell, Isaak Grünewald, Olle Hjortzberg, Emil Johanson-Thor, Tekla Nordström, Hans Norsbo, Harald Sallberg, Uno Stallarholm och Axel Tallberg. Lägger man till de därpå följande 75 åren, fram till föreningens 125-årsjubileum år 2011, tillkommer ytterligare drygt 350 konstnärer.
Föreningen för Grafisk Konst startade sin verksamhet när den svenska konstgrafiken låg i sin linda. Visst hade det förekommit grafik i Sverige tidigare: kopparstick och etsningar redan under 1700-talet, och litografin från början av 1800-talet. Men då rörde det sig hela tiden om reproduceringar, en form av planscher med olika slags nyttokrav, bilder av påtaglig illustrativ karaktär. – Förhållandet var likadant även utanför Sverige. Först under 1880-talet, parallellt med impressionismens intåg, etablerades den grafiska konsten som en självständig, levande och livaktig konstform. För Sveriges del kom en avgörande påverkan från England, förmedlad inte minst av den svenske konstnären Axel Herman Hägg, bosatt där sedan mitten av 1850-talet. Efter att grundligt ha lärt sig etsningskonsten hos engelska konstnärer och tryckare förde Hägg kunskaperna vidare till bland andra Anders Zorn och Axel Tallberg under deras Londonbesök, och snart växte ringarna på vattnet.
FfGK första gången i pressen – 1889
Ett sammanträde i Föreningen för Grafisk Konst 1889
Ett reportage av journalisten och författaren Claës Lundin (1825-1908), återgivet i hans bok Nya Stockholm, 1890. I denna bok har Claés Lundin samlat ett stort antal reportage och artiklar om många olika platser och evenemang i Stockholm under sent 1880-tal, publicerade i bl.a. Nya Dagligt Allehanda och Stockholms Dagblad. Han ger målande skildringar från så olika miljöer som Publicistklubben, Poliskammaren, Arbetarföreningen, Bland spårvagnar och Ångslupar, Brandkåren, Bland idrottsmän, Kasern och Högvakt, Bland sjuka och fattiga, Kyrkan och bönesalen, Bland vetenskapsmän, Litterära kretsar, Stadsfullmäktige, I badsumpar och gymnastiksalar, Kungliga slottet, På båda sidor om ridån, för att nämna blott en del av de både sakligt och livfullt skildrade Stockholmska platserna. Ett kapitel heter I museer och bland konstnärer, där Lundin bl.a. beskriver ett par besök på Hotel Continental 1889, först vid ett livligt möte i Konstnärsklubben, därpå vid ett annat möte även det med konsten i centrum.
(Claés Lundins reportage om ett sammanträde i FfGK 1889; ur Nya Stockholm, 1890)
”En annan afton, dock mera sällan, är ett annat sällskap samladt i Hôtel Continental, ett mindre talrikt, men lika konstifrande. En del av festvåningen är upplåten. I ett rum sitta gamla gravyrer och litografier på väggarna, i ett annat nya etsningar, i ett tredje ligga praktfulla ljustrycksbilder på borden. Det är Föreningen för grafisk konst som har ett sammanträde med både föredrag, utställning, aftonmåltid och sällskapligt samlif långt in på natten. Så håller t.ex. kapten W. Silfversparre, innehavare av Centraltryckeriets fotokemigrafiska anstalt, ett föredrag om de nyare fotomekaniska reproduktionsmetoderna och visar ett större antal konstblad från så väl Berlin och Wien, som från generalstabens litografiska anstalt och sin egen. Han visar kanske också glasplattor och plåtar som begagnats för nyligen utförda återgifvanden af gamla gravyrer och handteckningar. Det är nutidens triumf på det området. Hovintendenten Börtzell, föreståndare för generalstabens nyss nämnda anstalt, lemnar intressanta upplysningar öfver samma ämne. Sedan uppträder kanske nationalmuseets intendent, dr Upmark, som talar om äldre och nyare handteckningsreproduktioner och fäster uppmärksamheten på de framlagda praktverken, bland hvilka finnes en samling fotografier efter handteckningar i nationalmuseum. Så kommer möjligtvis ännu ett föredrag, t.ex. af amanuensen Chr. Eichhorn, den outtröttlige konstälskaren, hvilken odlat i synnerhet kännedomen om gravyren och litografien i äldre tid. Han talar en gång om svenska litografien, en annan gång om graverade porträtt af drottning Kristina, alltid med illustrationer och alltid af stort intresse.
Föreningen för grafisk konst, som har till syftemål att verka för kännedomen om och utvecklingen af de grafiska konsterna samt utgöra ett samband mellan för dessa konster intresserade personer, stiftades 1887 på föranstaltande af intendenterne G. Upmark och A.T. Gellerstedt, med. d:r M. Sondén (stor gravyrsamlare), tecknaren och etsaren R. Haglund, konstälskarne ingeniör G. Lamm och amanuensen E. Folcker, och förslaget vann genast anslutning från ett stort antal konstnärer. Under 1888 steg ledamotstalet till öfver 300, af hvilka hvar och en erlägger 10 kr. i årsavgift och därför erhåller föreningens årshäften med etsningar. Föreningens styrelse utgjordes 1889 af intendenten G. Upmark, d:r M. Sondén, hofintendenten A. Börtzell, amanuensen Chr. Eichhorn och ingeniör G. Lamm. Sekreterare var amanuensen E. Folcker.”
FfGK och The British Museum
Att The British Museum har utsetts till hedersmedlem i Föreningen för Grafisk Konst bottnar ibland annat det faktum att detta museums gravyr- och teckningsavdelning äger den största samlingen av svensk och nordisk grafik utanför Sveriges gränser. Föreståndare för den avdelningen åren 1912–1932 var Campbell Dodgson, gammal Sverigevän, som tidigt blev medlem i FfGK, och som för egen räkning dessutom köpte in de portföljer som föreningen givit ut under åren före hans inträde i föreningen. Under 1920- och 1930-talen kunde Campbell Dodgson dessutom köpa åtskilliga blad av Axel Fridell direkt från konstnären under dennes arbetsperioder i London. För sitt arbete på museets gravyr- och teckningsavdelning förlänades han den brittiska utmärkelsen CBE, Commander of the Order of the British Empire. – Vid sin död 1948 hade han testamenterat sina egna grafiksamlingar till sin gamla arbetsplats, där man sedan fortsatte, men i blygsammare skala, att köpa in svensk grafik i Campbell Dodgsons anda. The British Museum har flera gånger under de senaste decennierna ordnat vackra utställningar med skandinavisk, och framför allt svensk grafik. I och med att The British Museum erhåller den årliga medlemsportföljen så blir numera varje år fyra till fem svenska konstnärer representerade där.
Fördolda aktiviteter
Redan under sina första verksamhetsår agerade FfGK även en hel del i det fördolda. Sålunda gav föreningen tidigt ekonomiska bidrag till konstnären och grafikläraren Axel Tallberg, dels när han 1895 startade den “Tallbergska kursen”, där bland eleverna fanns namn som Anders Zorn, Carl Larsson och prins Eugen, och dels när denna institution 1908 äntligen fick stöd av staten – förutom av FfGK – och blev upphöjd till Kungliga Konstakademiens Etsarskola. Under 1910-talet började föreningen också köpa grafiska blad på olika utställningar för att sedan donera bladen till olika museer och institutioner, både svenska och utländska. – När de med grafik verksamma konstnärernas organisation Grafiska Sällskapet hade bildats 1910 ordnade FfGK och Grafiska Sällskapet tillsammans flera uppmärksammade utställningar för att stimulera intresset för grafiken som konstart. Vid en stor svensk-brittisk grafikutställning i Konstakademien i Stockholm 1927 var den ovannämnde Campbell Dodgson den drivande kraften från engelsk sida, och han utsågs till hedersledamot i Grafiska Sällskapet som tack för sina insatser. En ära som vederfors även utställningens beskyddare, kronprins Gustaf Adolf, sedermera Gustaf VI Adolf, som dock redan sedan 1914 innehaft hedersledamotskap i Föreningen för Grafisk Konst.
I modernare tid så har FfGK:s “dolda” aktiviteter tagit sig uttryck i till exempel olika projektbidrag: till utgivning av böcker och avhandlingar om grafik och konstnärer som arbetat med grafik, till seminarier och utställningar med grafiken i centrum, och ibland även till inköp av teknisk utrustning (bland annat en litopress till Grafikskolan i Stockholm/Gubbängen, och en ny koppartryckspress till Grafikens Hus i Mariefred). Bland bokprojekt som erhållit bidrag kan nämnas Karl Haskels böcker om Axel Fridell (1987 och 1989), Kristina Mezeis böcker om Grafikskolan Forum (1998) respektive om Janne Dahl (2004), Thomas Millroths bok om Karin Persson (1999), Göran Martlings bok om Stig Åsberg (2003) samt Margareta Wallin Wictorins bok om FOT Föreningen Original-Träsnitt (2004). – FfGK trädde in som aktieägare i Grafikens Hus i Mariefred vid dess start 1996, och har sedan dess anordnat FfGK:s årliga medlemsdagar där, med fullmatade heldagsprogram. Numera informerar styrelsen medlemmarna om alla aktiviteter och bidrag i fylliga följebrev till portföljutskicken på hösten och till vårutskicken med årsberättelserna m.m. När FfGK fyllde 100 år 1987 blev Nationalmuseums födelsedagspresent till föreningen en jätteutställning med Axel Fridells verk. Fridell är nämligen den konstnär som bidragit med ojämförligt flest blad i föreningens portföljer, inte mindre än 26 stycken! – Föreningens present till sig själv vid 125-årsjubileet 2011 blev beslutet att förverkliga och sjösätta föreningens länge planerade, efterfrågade och efterlängtade hemsida under hösten 2011. Samt att välja den första kvinnliga ordföranden i föreningens 125-åriga historia.
FfGK:s grafikportföljer
FfGK:s medlemsantal har varierat en del genom åren, och har pendlat mellan knappt 200 till drygt 400. Man ska dock veta att upplagorna på FfGK:s grafikportföljer från starten till mitten av 1920-talet inte motsvarade föreningens medlemsantal. Ty uppgifter i årsberättelserna från denna tid visar att en överupplaga av de osignerade portföljerna nästan alltid fanns till försäljning hos föreningens materialförvaltare.
Grafikportföljerna gavs från början ut i två upplagor: en mindre, den så kallade signerade upplagan, och en större, den osignerade upplagan. Den osignerade upplagans blad var alltså inte handsignerade av konstnären, utan hade i stället försetts med föreningens, konstnärens och konstverkets namn samt utgivningsår, vanligtvis i boktryck utanför plåtytan, eller graverat i plåten. Den osignerade upplagan var från början 275 ex, och steg snabbt för att omkring 1913 nå rekordsiffran 500 ex. Sedan sjönk siffran successivt, och var åren 1933–1935 lika stor – eller liten – som den signerade upplagan, 125 ex. Sedan höll sig den osignerade upplagan på omkring 130 ex ända till 1955. – Den (hand)signerade upplagan var från början 25 ex, för att sedan successivt stiga. Efter sekelskiftet passerades 40 ex, under 1910-talet 120 ex, för att toppas under 1920-talet med omkring 210 ex. Sedan sjönk den signerade upplagan till 125 ex 1933, för att sedan öka igen och slutligen stanna på 190 ex i början av 1950-talet. Under åren 1917–1955 innehöll den signerade upplagan alltid ett blad mer än den osignerade upplagan.
1956 upphörde systemet med olika upplagor i FfGK:s grafikportföljer. Från och med detta år är upplagans storlek 320 ex, med samtliga blad handsignerade och av konstnärerna numrerade. Vid några ytterst få tillfällen har även icke handsignerade eller numrerade blad funnits med i portföljen efter 1955. – Fr.o.m. 1999 års portfölj har ibland någon av de medverkande konstnärerna utbett sig att inte behöva trycka sitt blad i 320 ex., en upplaga som kanske är större än vad konstnären i fråga normalt har satt som max-antal för sina avdrag. Det kan också bero på att konstnären, i samråd med styrelsen, bedömt att en viss torrnålsgravyr troligen inte skulle kunna lämna en god tryckkvalitet i så stor upplaga, även om plåten skulle förstålas en eller ett par gånger. Konstnären har då fått göra två eller flera olika blad i mindre upplagor, där dock det sammanlagda antalet avdrag blir 320 ex. Förutsättningen för dylika uppdelningar är att de olika bladen på något sätt hänger ihop. Det kan vara variationer på ett visst tema, eller olika färgsättningar på en och samma grundbild och så vidare. De konstnärer som fram t.o.m. 2010 på detta sätt har haft en uppdelning av 320-upplagan är P.G. Thelander, Rachelle Puryear, Lena Cronqvist, Torsten Renqvist, Mikael Kihlman, Eigil Thorell, Jukka Vänttinen, Nils G. Stenqvist och Andreas Eriksson.
Styrelsens totala maskulina dominans de 88(!) första åren kan tänkas ha påverkat genussituationen vad gäller de medverkande portföljkonstnärerna. Som ett exempel kan tas grafikportföljerna 1887–1900, där sammanlagt 79 konstnärsnamn redovisas. Av dessa är blott 4 stycken kvinnonamn! Man kan tillägga att de resterande 75 manliga konstnärsnamnen tillhörde blott 25 personer! Förklaringen är nämligen att Axel Tallberg medverkade 8 gånger under denna tidsperiod, Ferdinand Boberg 7 gånger, Albert Gellerstedt 6 gånger, Carl Larsson 5 gånger, David Ljungdahl 5 gånger, Axel Herman Hägg 5 gånger, Anders Zorn 4 gånger, Carl Eneqvist 3 gånger o.s.v. De ovan nämnda 4 kvinnonamnen tillhör dock 4 olika kvinnor som medverkat 1 gång vardera! – Ordningen kan sägas vara återställd numera: år 2010 innehöll portföljen 3 kvinnliga konstnärer och 2 manliga, och åren 2006–2008, då portföljerna innehöll sex konstnärer, var fördelningen 3 – 3.
Omslaget till föreningens grafikportföljer åren 1887–1922 var tecknat av konstnären Ferdinand Boberg. Därefter svarade konstnären och formgivaren Acke Kumlien för det utförande av portföljerna som användes 1923–1999. I samband med att grafiske formgivaren Hans Cogne år 2000 fick ansvaret för utformningen av föreningens typografiska ansikte utåt svarade han från och med detta år både för utseendet på den återupptagna utgivningen av den årliga publikationen ”Meddelanden från Föreningen för Grafisk Konst”, och för portföljomslagens utförande.